EFPP anordnade sin konferens för alla sektioner (vuxen-, barn- och ungdom- samt gruppsykoterapeuter) i ett vårlikt Oxford med blommande magnolia och i den bästa av akademiska miljöer. De flesta deltagarna var inkvarterade på olika colleges och aktiviteterna ägde rum i universitetets Examination Hall, en plats som väckte många mer eller mindre trevliga minnen till liv hos några av de engelska deltagarna. Rubriken för konferensen – Changing Times, Changing Relationships – anknöt till de stora förändringar som psykoterapi i offentlig tjänst stått inför under de senaste decennierna. Trots många dystra rapporter om nedskärningar och satsningar på andra inriktningar, präglades konferensen av framtidshopp och professionalitet i det arbete som görs av psykoterapeuter runt om i Europa.

Konferensen hade lockat drygt 400 deltagare, många som vanligt från Sverige. De "main speakers" som var inbjudna fokuserade sina "papers" på nya trender i samhället och hur vi psykoterapeuter möter en föränderlig världsbild hos dem vi arbetar med. Isobel Menzies Lyth, Storbritannien, inledde med ett intressant paper om "Whence?, Where? And Wither?" där hon berörde hur det som i tidigare generationer varit "containat" av samhälleliga institutioner nu har brutits ned. Vad innebär det för nutidens människor att ständigt – ända in i vardagsrummet och med dess TV-skärm – översköljas av information om allt som är katastrofalt. Kraftfulla bilder på faror kontra brister på hur detta tas om hand i olika relationer. Menzies Lyth menade att "Society is mad!" Med detta uttalande belyste hon hur samhället nu för tiden innefattar många psykotiska strukturen där t.ex. symboler inte längre är symboler utan något som iscensätts och levs ut. I detta är barnen de som blir mest lidande genom den brist på vägledning av vuxna som många av den yngre generationen lider av. Vad innebär stressrelaterade sjukdomar, jakten på mer pengar och problem i arbetslivet? I dag lever vi ett samhälle som inte ger mycket möjlighet till reflekterande och meditation. Det finns å ena sidan en djup rädsla för förändring – och samtidigt tycks det finnas hopp och tro på framtiden, men det måste även finnas respekt för det förflutna. Det krävs tålamod i behandlingsarbete och inte enbart allt snabbare lösningar på mänskliga lidanden, menade Menzies Lyth.

Göran Ahlin, gruppsykoanalytiker från Stockholm, framhöll i sitt "paper" att grupper existerat sedan människans ursprung i form av stammar, familjer och samhällen. Gruppen kan därför ses som en naturlig form för psykoterapeutiskt arbete. Han använde begreppen "Cradle, Cage and Climbing Frame" som en metafor för grupprocesser där "hållandet", vaggan, utgör första steget, därefter "hagen" inom vars ramar medlemmarna i gruppen börjar finna sina former, till "klätterställningen" där själva växandet kan praktiseras. Att stanna i "vaggan", det goda hållandet, kan innebära trygghet, men också risken att bli instängd. I "barnhagen" åstadkoms en grogrund för upplevelsen av utsida (vad finns därutanför), och insida (vad finns hos patienten). När man väl klättrar upp i klätterställningen så finns möjligheten att se världen från olika utsiktspunkten samtidigt som man kan vara såväl på insidan som utanför själva ramverket.

Margaret Rustin, Storbritannien, kallade sitt paper "Creative Tensions: Child and Adolescent Psychotherapy as an Applied Psychoanalysis". Detta var kanske det "paper" som låg närmast de arbetsuppgifter som man inom barn- och ungdomspsykiatrin brottas med. I sin presentation pekade Rustin på den tillväxtpotential som existerar inom de nyare psykoanalytiska teorierna, men också de faror som finns. Hur kan man bevara kärnan, de essentiella värderingar som finns inom analysen så att de kan omsättas i "the public sector". Hon framhöll att just i England (liksom i en del andra europeiska länder) är psykoterapeutens identitet också hans professionella anställningsförhållande. Här skiljer vi oss åt i t.ex. Sverige där ytterst få barn- och ungdomspsykoterapeuter anställs som just terapeuter. Vi har en annan bas för vår yrkesverksamhet. Trots denna anknytning i England, beskriver Rustin hur:

"recently qualified therapists can feel particularly pained that the thing they feel they are best at, that is the close long term intensiva work with a child which can have such a profound and long-lasting impact on developmental potential and relational capacities, seems so little wanted by health managers or the vast majority of parents."

Rustin berörde hur nya kunskaper från spädbarnsobservationer börjar få konsekvenser för "the psychological task of old age". Hon nämnde också ett exempel med en pojke med mycket starka, utagerande våldstendenser som hon mötte i terapi en gång per vecka. Detta var ett barn med en tragisk bakgrund och med erfarenheter av en grym utsatthet från vuxenvärlden. Rustin betonade att det är dessa barn som vi allt oftare möter i det vardagliga arbetet som psykoterapeuter i offentlig tjänst.

"In the light of changing professional roles, when social workers are so often restricted to statutory work and psychiatrists are dealing with pressures to diagnose rather than treat and of the reality that all disciplines are constrained by inadequate resources, child psychotherapists often need to take on work with the system around the child (family, school, children's home etc.) and to be skilled in working with parents."

Detta, menar Rustin, leder till "shared and overlapping expertise among professionals" och innebär möjligheter till gemensam utbildning, men också till att våra yrkesgränser måste revideras.

Joyce McDougall, verksam som psykoanalytiker i Paris var den sista i raden av "main speakers". Hennes tema rörde "Sexuality and Neosexualities", en fascinerande och provokativ presentation av den nya sexualitet som överskrider vanliga normer. McDougall pläderade för att vi lever i ett föränderligt samhälle och så länge uttrycken för "neosexualiteten" inte skadar andra, menade hon att detta var något som man som terapeut inte skulle "terapera bort" utan hjälpa patienten att leva med. Livsfrågor runt sexualiteten är universella: "vem är jag som sexuell varelse, vilken är min sexuella identitet"? Komplexiteten i de libidinösa impulsernas uttryck startar tidigt och ger efterklang i vuxen ålder.

"The wish to have and sexually possess the same-sex parent and second the equally strong desire to be the opposite-sex parent – a double longing that implies the wish to possess all prerogatives and magical powers attributed in fantasy to each parent."

En förvirrad sexuell identitet skapar inre tomhet eller död. MeDougall frågar sig vad perversion egentligen är och sätter ljus på begrepp som normalitet kontra avvikelse.

Workshops

Varje eftermiddag innehöll ett stort utbud av workshops. Det var svårt att välja mellan ett hundratal intressanta parallellföreläsningar! Flera av dem presenterades av svenska deltagare. I en annan artikel i detta nummer av Mellanrummet presenteras ett "paper" angående terapi med föräldrar av L. Hughes och A. Stutton.

Det var flera workshops från de fd. sovjetstyrda staterna som var mycket intressanta att lyssna till. Gunta Ancane från Rigas universitet, talade om "Changes in Society and Psychoanalytic thinking". Lettland beskrevs som ett samhälle med rötterna i väst och med öst som förtryckare. Den fria tanken och språket tillhör därför väst, men det skrivna språket är den ryska, kyrilliska skriften. Det lettiska folket levde därför i en split, men nu börjar de fria tankarna även kunna uttryckas på det alfabet som många fostrats att använda – en integration mellan den fria tanken och det skrivna ordet har blivit möjlig.

Discussion groups

Varje eftermiddag fanns återkommande diskussionsgrupper. Dessa har under EFPP konferenserna utfallit med varierande succé. Syftet är att deltagare från olika länder erbjuds ett forum för diskussion av teman som kommit upp i plenarsessionerna. Vi hade glädjen att delta i två mycket givande grupper där mötet över nationsgränserna stärker identiteten som barn- och ungdomspsykoterapeut.

Nästa EFPP konferens i barn- och ungdomssektionen blir i Caen, Frankrike 28–30 september 2001 med temat Psychotic Children and Adolescents and their Families. Mainspeakers är Anne Alvarez (England), Lore Schacht (Tyskland) och Didier Houzel (Frankrike). 

Läs mer om EFPP på hemsidan: http://www.efpp.org (http://www.enigma.se/efpp)

 

Britta Blomberg leg. psykolog leg. psykoterapeut Ericastiftelsen Stockholm

Xenia Singh leg. psykolog leg. psykoterapeut  PBU Lidingö

Läs även Mellanrummet - tidskrift för barn- och ungdomspsykoterapi

tillbaka

senast uppdaterad: 2018-12-18