om efpp

Vid Psykoterapimässan 2002 i Stockholm
fredag 31 maj 2002 presenterade de svenska delegaterna:

PSYKOANALYTISK PSYKOTERAPI UTANFÖR SVERIGES GRÄNSER
internationellt perspektiv på individual- och gruppsykoterapi för vuxna, barn och ungdomar

EUROPEAN FEDERATION FOR
PSYCHOANALYTIC PSYCHOTHERAPY IN THE PUBLIC SECTOR (EFPP)

Här följer ett referat från Barn- och ungdomssektionen av Britta Blomberg
leg psykolog/leg psykoterapeut vid Ericastiftelsen, svensk delegat för EFPP

Delegaterna Margareta Mörner (vuxen), Britta Blomberg (barn) och Anita Berntsson (grupp) i EFPP:s monter på Psykoterapimässan 2002

När EFPP grundades hade vi i Sverige flera utbildningar i barn- och ungdomspsykoterapi: Ericastiftelsen i Stockholm, Utbildningsenheten vid dåvarande PBU också i Stockholm, Psykologiska Institutionen vid Göteborgs universitet, i Malmö – ett samarbete mellan MAS och Lunds universitet samt i Örebro där landstinget drev en utbildning. I Umeå hade tidigare terapiutbildningar givits. Samarbetet mellan de olika utbildningsanordnarna var dock inte etablerat på någon mer kontinuerlig basis. Ett resultat av kontakten med EFPP är att vi som är med och anordnar legitimationsgrundande utbildningar nu har ett sådant etablerat samarbete.
Det fanns också tre olika föreningar för barn- och ungdomspsykoterapeuter i Stockholm, Göteborg och Malmö, men även här var det lite samarbete mellan organisationerna.

Anknytningen till EFPP kom således att innebära ett ökat nationellt samarbete. Numera träffas representanter för de olika föreningarna och utbildningsanordnarna en gång per år.

Svenska delegater var aktivt med i uppbyggnadsskedet av EFPP och Siv Boalt Boëthius, direktor vid Ericastiftelsen, var med vid initierandet av EFPP. Inom barn- och ungdomssektionen var också den svenska delegaten Birgit Hallerfors från Ubi coordinator med i den exekutiva kommittén. Ordföranden för hela organisationen har tidigare kommit från England respektive Luxemburg. Från och med nästa år har Siv Boalt Boëthius nominerats till ordförandeposten.

Vad EFPP betytt för barn- och ungdomspsykoterapeuter

När EFPP grundades 1991 fanns en stark önskan hos enskilda terapeuter om både ett nationellt och ett internationellt nätverk. I Sverige hade vi i allmänhet lite kunskap om hur kollegor i andra europeiska länder arbetade, men det fanns en iver hos många att förankra vårt arbetssätt i ett större sammanhang. Detta kunde ske när EFPP bildades. Detta var i en tid då nedskärningarna inom den offentliga sektorn började märkas för allt fler terapeuter. Kontakter och information om hur liknande verksamheter i Europa arbetar har kunnat bilda en stomme för vårt arbete. Såväl kunskap om ny aktuell litteratur som enskilda kontakter har stärkt oss barn- och ungdomspsykoterapeuter. Många barnterapeuter var tidigare mycket ovana att skriva om sitt arbetet och det nationella utbytet var minst sagt begränsat.

Vad EFPP betytt för psykoterapiutbildningarna

För utbildningarna har det inneburit ett ökat utbyte av information om litteratur, föreläsare och kursuppläggningar. För kursdeltagarna är det en ökad vinst genom att de på ett enkelt sätt kan få kontakt med kursledning och deltagare på de andra utbildningarna. Så t.ex. deltog en av Malmös utbildningsgrupper på en undervisningsdag med studerande vid Ericastiftelsens för ett par år sedan för gemensamma seminarier och diskussioner. Likaså finns det en enkel väg in till kunskaper om t.ex. vilka vetenskapliga arbeten (uppsatser) som kursdeltagare skrivit genom årens lopp. Här finns en guldgruva av långt, träget arbete och oerhört många intressanta synpunkter som bara läggs till förvaring, om man inte aktivt för ut vad kursdeltagarna skrivit om. Det underlättar självfallet också för den som ska skriva sin uppsats att man lätt kan få en inblick i vad som tidigare skrivits i ämnet.

För oss som anordnar utbildningar har kontakten med EFPP inneburit att vi kunnat bedöma de svenska utbildningarnas standard i förhållande till dem i andra europeiska länder. Det har konkret inneburit att en mängd förändringar och förbättringar kunnat ske på ett mer förankrat sätt än vad som annars varit möjligt. Detta i sin tur underlättar också för svenska terapeuter om de önskar arbeta i ett annat europeiskt land. En fråga som fortfarande är en stötesten är omfånget av egenterapin. Här ligger svensk standard långt under den gängse i Europa.

Delegaterna Inger Larsson (grupp), Anita Berntsson (grupp) och Margareta Mörner (vuxen) i EFPP:s monter på Psykoterapimässan 2002

Vad EFPP betytt för föreningarna

De tre föreningarna har numera ett visst samarbete med varandra. Bl.a. har gemensamma studiedagar diskuterats vilket innebära att man kan planera kursuppläggningar och engagera föreläsare som annars skulle bli för kostsamma att finansiera.

Just nu står man inför att skicka ut en enkät till alla medlemmarna i de tre föreningarna för en kartläggning av vilka önskemål som finns om fördjupningsseminarier. Ericastiftelsen kan tillsammans med de tre föreningarna anordna sådana fördjupningsseminarier för legitimerade barn- och ungdomspsykoterapeuter.

Mellanrummet – tidskrift om barn- och ungdomspsykoterapi

Ett mycket konkret resultat av anslutningen till EFPP var startandet av den första och enda tidskriften om barn- och ungdomspsykoterapi i Sverige. Hösten 1999 kom det första numret ut och det är en tidskrift som riktar sig till intresserade av det barn- och ungdomspsykoterapeutiska området. Den utkommer med två temanummer per år. Den har numera många prenumeranter även i de övriga nordiska länderna.

Tanken med tidskriften var just att den skulle vara ett Mellanrum och en förutsättning för dessa existens är att den bygger på ett nät av kontaktmän runt om i Sverige. Dessa 13 kontaktmän är alla utbildade barn- och ungdomspsykoterapeuter och har på olika sätt en nära kontakt med verksamheter i "public service" – i den offentliga sektorn inom respektive region.

Att denna tidskrift nu existerar och frodas är ett uttryck för att psykodynamisk och psykoanalytisk psykoterapi för barn och ungdomar behövs och efterfrågas. Medan vi arbetade i motvind när tidskriften startade har "vindarna vänt" och det har igen blivit comme il faut att påpeka att våra psyken är dynamiska och att de påverkas av en mängd olika faktorer.

I nästan alla nummer av tidskriften har vi publicerat artiklar skrivna även av kliniker utanför Sverige. De bygger alla på kontakter som först knutits via EFPP, ofta genom de konferenser som anordnats, men också via någon kontakt i ett annat land som känner till någon som vill skriva om något ämne som anknyter till temat. I Mellanrummet har vi hittills haft artiklar från Italien, tre från England, från Frankrike och Danmark. Nu planeras två nya inslag från Norge respektive Grekland. I nr 6 presenterar Liselotte Grünbaum och Anne Holländer den danska psykoterapeututbildningen.

Vi har också många artiklar från olika delar av Sverige. Dessa skulle sannolikt inte ha publicerats, och kunskapen därmed inte heller kunnat spridas om de inte fått utrymmet i Mellanrummet. Här är de 13 kontaktmännen och kontaktnätet med utbildningsanordnarna och de lokala föreningarna förutsättningen för att dessa nätverk ska kunna få kontakt med varandra. I Mellanrummets redaktion får vi ofta kommentarer från läsare som uppskattar att det inte bara är en "Stockholmstidning" utan att man också får höra om psykoterapeutiskt arbete med barn och ungdomar i Luleå, Lycksele, Sundsvall, Gävle, Nyköping, Hallsberg, Örebro, Göteborg, Uddevalla, Västervik, Kalmar, Malmö, Halmstad med flera orter.

I tidskriften finns också i varje nummer information angående EFPP och referat från konferenser som anordnats i denna regi.

EFPP och internationella kontakter

Konferenser

Den första konferensen i barn- och ungdomssektionen ägde rum i Aten i maj 1994 med temat Transference & Countertransference issues in the Psychoanalytic Psychotherapy of Children and Adolescents. Huvudtalarna kom från England, Frankrike och Tyskland. Liksom på de kommande konferenserna fanns plenarföreläsningar och paperpresentationer på både engelska och franska. Likaså hade man discussion groups, något som sedan funnits även vid de följande konferenserna. Dessa har oftast varit mycket givande och utgjort en bas för konferensdeltagare från olika länder där de lärt känna varandra och kunnat bygga upp fortsatta kontaktnät.

Till konferensen i Aten kom ett 70-tal svenska deltagare. Detta var ett uppseendeväckande antal i förhållande till det fåtal svenska presentationer som gjordes. Kanske var det ett uttryck för ett uppdämt behov av att kunna informera sig om vårt arbetsfält och ett resultat av att vi inom landet ännu inte hade fått möjligheter att formera oss. Detta fick de svenska delegaterna att föreslå att nästa konferens borde äga rum i Stockholm. De flesta som skriver papers gör detta arbete på fritiden och därför att man vill förmedla något till kollegor och andra i omvärlden. Vi svenskar har ju en faiblesse för att allt ska ske på arbetstid. Ett resultat av Atenkonferensen har dock blivit att man på bl.a. Ericastiftelsens terapiutbildning lyft fram vikten av att kunna skriva och presentera papers. Där har man också anordnat olika forum för detta och stimulerat såväl personal som studerande att delta med presentationer vid EFPP-konferenser. Flera uppsatsarbeten har t.ex. översatts och senare utgjort grunden för sådana presentationer.

Den andra konferens ägde rum i september 1996 på Grand Hotel i Stockholm. Temat för konferensen var Therapeutic Space – Containment – The Creation of Therapeutic Space in the Session, the Institution, the Public Sector and Society. Huvudtalarna kom från England, Italien, Frankrike och Sverige. Det blev en uppskattad konferens som också gav ett ekonomiskt tillskott till EFPP. Ett intressant inslag var att kursdeltagare på olika terapiutbildningar här i Sverige utgjorde värdar för de olika rummen. Ett effektivt och uppskattat sätt att erbjuda dem internationella kontakter. Denna modell har senare fullföljts vid andra EFPP konferenser.

Den tredje konferensen ägde rum i Rom i oktober 1999. Temat var Internal Objects and Psychic Change in Psychoanalytic Psychotherapy with Children, Adolescents and their Parents. Även denna konferens var välbesökt även om de italienska deltagarna utgjorde en majoritet. Det intressanta med titeln på konferensen var också att man aktivt tog in ordet "Parents". Detta har tidigare legat implicit, men just Sverige och Italien är några av de länder som arbetat längsta med ett aktivt arbete med föräldrar. Huvudtalarna kom från Luxemburg, Danmark, Italien, England, Schweiz, Israel. Det fanns också en paneldiskussion med deltagare från Tjeckien, Ryssland och Litauen.

Den senaste konferensen ägde rum i höstas (september, 2001) i Caen i Normandie, Frankrike. Det var intressant att fransmännen kunde anordna en konferens eftersom de tills helt nyligen inte hade en gemensam federation för sina föreningar. Det var alltså ett nationellt krafttag att kunna arrangera en konferens för så många deltagare. Temat här var Psychotic Child and Adolescent and their Family. Tyvärr innebar titeln med ordet "psykotisk" att många svenska deltagare inte fick ekonomiskt support från arbetsgivare för att delta. Vi har ju praktiskt taget avskaffat detta ord vad gäller barn och det som tidigare gick under begrepp som borderline och psykotisk problematik kallas numera ofta "autismspektrastörning". Huvudtalarna kom från England, Frankrike och Tyskland.

Som Ni hör från rubrikerna för konferenserna så har barn- och ungdomspsykoterapeuter och föräldraterapeuter fått tillgång till konferenser som fokuserat på: överföring – motöverföringsaspekter inom det barn- och ungdomspsykoterapeutiska arbetsområdet. Likaså på begrepp som terapeutiskt utrymme och hållande, inre objekt och psykisk förändring och psykotiska tillstånd hos barn och ungdomar. En intressant bukett av aktuella frågeställningar inom vårt arbetsfält.

Som framgår av antalet talare så har värdländerna kunnat påverka programmet även om EFPP:s centrala ledning alltid deltar i planeringen av konferenserna. Konferensdeltagarna har alltså mött allt från ett överflöd av presentationer (i Rom) till ett fåtal, men väl avvägda (i Caen). Paperpresentationerna har varierat från tre på 1½ timme till två på två timmar. Alltså helt olika förutsättningar. Kanske är detta något som den centrala ledningen skulle kunna reglera bättre. Konferenserna har på ett mycket konstruktivt sätt bidragit till att barn- och ungdomspsykoterapeuter runt om i Europa fått möjligheter att träffas och knyta nya intressanta kontakter. Likaså har det inneburit att man fått inblick i hur psykoterapi för barn och ungdomar bedrivs inom den offentliga sektorn i de olika Europeiska länderna. Intressanta likheter och skillnader!

Monografier och hemsida

Karnac Books har tryckt upp ett antal monografier som till stor del bygger på konferenserna. Den första av dessa kom som ett resultat av den första konferensen i barn- och ungdomspsykoterapi i Aten, den om Överföring – Motöverföring. John Tsiantis, barn- och ungdomspsykoterapeut från Grekland, var den drivande motorn för att denna monografiserie kunde komma till stånd. Flera andra monografier har barn- och ungdomspsykoterapi och arbete med föräldrar som utgångspunkt. Från konferensen i Caen planeras också en monografi som just nu är under redigering. De kan beställas via bokhandeln Mareld.

Jag har också tidigare nämnt tidskriften Mellanrummet som är ett resultat av kontakterna inom EFPP. Utan detta nätverk hade sannolikt inte ett svenskt sådant byggts upp, något som utgör en förutsättning för att kunna publicera artiklar.

Hemsidan har tidigare berörs. Denna startade som ett Newsletter som trycktes upp, men detta visade sig bli för dyrt i längden. Tryckkostnaderna var höga, men framförallt portokostnaderna fick den centrala ledningen att ändra inriktning och istället bygga upp en hemsida. Tyvärr har vi ännu inte hittat bra former för detta. Dilemmat är att få in tillräckligt med intressant information från de olika sektionerna för att sedan kunna avgöra vad som är av internationellt intresse. Kanske har vi fullt upp att bygga upp vårt nationella nätverk. Det är dock en intressant och utmanande uppgift på sikt.

International Interchange

Denna vackra formulering innefattar oändliga möjligheter. Vi vet att många arbetsplatser och grupper av studerande har utnyttjat det kontaktnät som byggts upp.

Från Ericastiftelsens sida finns sedan 1992 ett kontinuerligt samarbete med Italien, Istituto di Neuropsichiatria i Rom. Denna kontakt knöts i samband med den första EFPP konferensen som riktade sig till alla tre sektionerna i de Haahn i Belgien. Både Italien och Sverige skulle presentera papers vid samma workshop, ett arbete som planerades i förväg av presentatörerna. Efter detta har lärare från psykoterapiutbildningen i Rom knutits till terapiutbildningen vid Ericastiftelsen. De har också vid ett par tillfällen givit föreläsningar och seminarier vid Ubi och för föreningen för barn- och ungdomspsykoterapeuter. Två grupper av studerande vid Ericastiftelsens utbildningar har också förlagt en studievecka till institutet i Rom. Likaså har en grupp förlagt en studievecka till Barcelona där de träffade terapeuter anslutna till EFPP. Många andra kontakter har initierat med hjälp av EFPP:s nätverk och vi delegater får inte sällan förfrågningar om kontakter i andra länder när svenska behandlare önskar ett internationellt utbyte av erfarenheter.

Inom EFPP:s nätverk etablerades ett kontinuerligt EU-samarbetsprojekt under två år mellan Belgien, Spanien och Sverige där personal inom dåvarande PBU deltog i regelbundna diskussioner och konferenser över ämnet Familjen i Europa idag.

Självfallet har också kontaktnätet i Skandinavien ökat. En studiegrupp från terapiutbildningen i Åbo förlade en studievecka till Stockholm (Ericastiftelsen) och många kontakter i mindre grupper har ägt rum genom årens lopp.

Man kan alltså sammanfatta detta med att EFPP har utgjort en oerhört bördig jord för plantering av nya frön. Vad det blir av dessa potentiella växtkrafter beror på de enskilda aktörerna. Ibland ettårsväxter, ibland prunkande perenner.

Genom kontakterna inom EFPP får svenska barn- och ungdomspsykoterapeuter ökad kunskap och förståelse för hur utvecklingen av teori och psykoterapeutiskt arbete ser ut i olika länder. Det är mycket intressant att se hur olika villkoren är för offentligt finansierad, respektive privat, verksamhet i de olika europeiska länderna. Vi har också fått en ökad inblick i hur förutsättningarna för psykoterapiutbildningar kan gestalta sig i olika europeiska länder. Vi har fått tillgång till internationella kontaktnät som innebär intressanta utmaningar, men också ett ovärderligt stöd vad gäller påtryckningsmöjligheter till uppläggningar av utbildningar och utformning och ekonomisk ersättning för vårt så viktiga arbete som barn- och ungdomspsykoterapeuter och i arbetet med föräldrar.

Britta Blomberg
leg psykolog/leg psykoterapeut vid Ericastiftelsen
svensk delegat för EFPP

tillbaka

senast uppdaterad: 2018-12-18