Marta Cullberg
Weston, 1998
En ny säkerhetsregim
inför 2000-talet.
Prevention, konfliktlösning & fredsbyggande
DEL V. FREDSBYGGANDE
Konfliktlösning
på den folkliga nivån När ett
fredsavtal slutits på ledningsnivån återstår hela det långsiktiga arbetet
att bryta ned de vallar av hat som krigspropagandan byggt upp. Konfliktläkningsarbetet
på den folkliga nivå kallas ibland för att "bygga freden underifrån"
(Schultz, 1993). Detta är en långsiktig lösning, som är lika viktig som
den politiska lösningen, men man talar inte så mycket om den. Det är ganska
enkelt att piska upp hatstämningar och skapa en fiendebild. Det är en mycket
mera långsam process att bryta ned dessa fiendebilder. Det tar tid för tillit
att växa precis som ett träd i naturen, men att hugga ned trädet (förstöra
tilliten) kan gå mycket snabbt.
Centralt för
att denna fas av fredsbyggande ska kunna ta fart är att de gamla krigshetsande
ledarna har ersatts med nya ledare, som inte själva var involverade i att
starta krigen. När så inte har skett, som ex i det forna Jugoslavien kommer
processen att fördröjas och halta betänkligt.
Helst bör också
den rättsliga processen mot krigsförbrytare ha kommit igång. När centrala
figurer undandrar sig den rättsliga processen, mest uppenbart i Republika
Srpska, men även i andra delar av det forna Jugoslavien, sker en låsning i
gamla etniska motsättningar, som är svåra att bryta.
Hur går man då
till väga för att få till stånd en försoning på den folkliga nivån? Här
är några förslag för en situation där man har en politisk ledning, som
inte motsätter sig fredsbyggande:
1. Ekonomiska
samarbetsprojekt
Psykologisk
forskning (Sherif & Sherif 1969 bl.a.) har visat att ett mycket användbart
sätt att få antagonistiska grupper att "sluta fred" med varandra är
att ge dem möjlighet att samarbeta för att gemensamt lösa en fråga, som är
viktig för båda. Ekonomiska samarbetsprojekt kan här fungera som viktiga
brobyggare, förutsatt att projektet gynnar båda parter. Dessa samarbetsprojekt
kan finnas på bynivå, där man samarbetar kring återuppbyggnad av någon
gemensam industrisatsning, en skola eller ett ungdomscenter. Men det kan också
användas på nationsnivå. Ett sådant tydligt exempel är Kol- och
Stålunionen
mellan Frankrike och Tyskland, som fick dessa gamla fiender att börja
samarbeta. Inom EG:s ram (senare EU) kom de att knytas allt närmre varandra med
ekonomiska band och ett krig mellan dessa stater (som var involverade i två världskrig)
känns i dag som en orimlighet.
Ekonomiskt bistånd
för återuppbyggnad kan ges i en sådan form att det stimulerar/kräver ett
samarbete över etniska gränser.
2. Dialogprojekt
Dialogprojekt på
basen av en gemensam yrkesgrund är en modell för att återknyta empatiska
kontakter med "den andra sidan". Ex kan akademiker på båda sidor ha
en konferens om ett ämne som intresserar båda sidor, journalister möta
kollegor från den andra sidan, lärare osv. Genom den yrkesmässiga länken är
det lättare att bygga upp en vi-känsla igen. Man kan också ha dialoger mellan
kvinnogrupper, ungdomsgrupper etc. Dialogen kan ske i workshopform eller man kan
utnyttja media (TV och radio) i denna fas för att överbrygga klyftor.
3.
Ungdomsprojekt
De unga i ett
samhälle har ofta vuxit upp under konfliktens gång och integrerat all den
animositet som sprids under en konflikt. Kulturutbyte och ungdomsläger med
kultur , sport, datorer etc kan återskapa kontakter om de sker på ett välplanerat
och terapeutiskt sätt. 4. Mera
"objektiv" undervisning
Skolan är förstås
en viktig bas för ett nytt tänkande. Historieskrivningen kring en konflikt är
ofta ensidig. Möjlighet till en mera "objektiv" historieundervisning,
där också den fiendeskapande krigsideologin avslöjas, är ett viktigt steg
mot en omvärdering. Utbildning i
konfliktlösning med fredliga medel kan på basnivå skapa förutsättningar för
en annan kulturinriktning (se artikel av Ingrid Inglander).
5.
"Objektiva" media
Media används
alltid systematiskt av ledare för att bygga upp fiendebilder och hetsa
befolkningen till krigsstäming. Media behöver återgå till normal
nyhetsrapportering, där man inte smutskastar folkgrupper och där man så småningom
också kan analysera bakgrunden till konflikten. "Common Ground" har
i Makedonien startat en rad viktiga samarbetsprojekt för journalister från den
makedonska respektive den albanska folkgruppen, som kan tjäna som inspiration för
liknande brobyggande.
Ibland kan utanförstående
media (som Radio Free Europe) erbjuda alternativ information under konfliktens gång,
när det inte är möjligt att få sådan inom landet.
6.
Psykosocial rehabilitering
Efter en
konflikt utvecklats till våldsamheter finns oerhört många sår att hela
fysiskt och psykiskt. Smärtan över de människor man förlorat i konflikten måste
få höras och synas i samhället. Psykologiskt stöd i någon form behövs för
alla de tusenden som utsatts för olika former av krigstrauma. Barnen har ofta
varit med om fruktansvärda saker och behöver särskild hjälp att bearbeta
sina tyngande minnen. Bildterapi i grupp brukar vara en bra metod för barn och
ungdomar.
Kvinnor har
framför allt i etniska konflikter kommit att bli måltavla för övergrepp
(ofta våldtäkter) och har svåra trauman att bearbeta innan de kan fungera som
den sammanhållande länken inom familjen igen.
Männen som
kommer hem från kriget bär på sina tunga bördor av dödande och sorg över vänner
som stupat. Den psykosociala rehabiliteringen behöver få mycket resurser. Männen
behöver också få ett arbete att gå tillbaka till, annars kan de fastna i
kriminella gäng eller annan destruktiv verksamhet. Att få igång de ekonomiska
hjulen är därför av oerhört central betydelse.
7. Samhällelig
sorgeprocess
En samhällelig
sorgeprocess måste få en chans att starta, där politikerna understödjer den
psykologiska processen med symboliska åtgärder, som besök vid den okände
soldatens grav, monument som reses etc. Det är viktigt att människor i
litteratur, drama, dans och andra kulturformer får chans att uttrycka sina känslor
och sin sorg över det skedda.
Så småningom
kanske ledarna har nått fram till en punkt där de kan be om ursäkt för sin
stats konfliktbeteende, som den japanske premiärministern, som nyligen (50 år
efteråt) bad om ursäkt för att Japan bombade Pearl Harbour och startade
kriget i Stilla Havet. Ett led i denna sorgeprocess är också "sanningskommisionernas" arbete (se nedan ). 8. Kyrklig
reconciliering
När grupper med
olika religiös hemvist involveras i en blodig konflikt tenderar också kyrkan
att engageras sig på den egna sidan. En dialog med den andra sidans religiösa
ledare kan vara väsentligt för att få till stånd en bättre samexistens.
9. Återupprättande
av rättssystemet sanningskommissioner/krigsförbrytartribunal
Som en del av
denna läkningsprocess är det viktigt med en internationell domstol/tribunal,
som dömer krigsförbrytare. Det är ett led i att återställa någon form av
laglighet och respekt för mänskliga rättigheter. Det fyller också en viktig
psykologisk funktion om någon form av allmän rättvisa skipas behöver man
inte bära på individuella hämndkänslor i samma grad och vreden kan få övergå
i sorg. Men en sådan domstolsprocess blir förstås också ofta ett led i det
politiska spelet.
Också på det
nationella planet behövs ofta domstolsförfarande, men man når i båda fallen
bara ett mycket begränsat antal krigsförbrytare. I vissa nationer har man som
ett komplement satt upp "sanningskommissioner", där man försöker
komma till botten med vad som hänt på den individuella nivån för de många
offren. Så har skett t.ex. i El Salvador och i Syd-Afrika. Genom att de som
vittnar inför sanningskommissionen garanteras amnesti har man uttryckt farhågor
att detta förfarande inte tar hänsyn till människors behov av att straffa för
förövarna (som ett led i att kunna försonas med sina personliga förluster).
Å andra sidan kan sanningskommissioner leda till att en rad övergrepp blir
officiellt erkända, som annars skulle ligga begravda i massgravar. En samhälllig
sorgeprocess är oerhört viktig för att slippa nya "chosen
traumas", som kan aktiveras i framtida krissituationer.
Att sörja innebär
att släppa taget om det gamla, släppa taget om hämnden och återfå förmågan
att blicka framåt. Det är fascinerande att se vilka resurser för läkning som
ändå finns inom samhällen. Vårt grannland Finland hade ett uppslitande inbördeskrig
under början av 1900-talet (startade 1917 vid självständighetsförklaring i
samband med den ryska revolutionen) mellan "röda och vita", men i dag
är detta en konflikt som i alla bemärkelser tillhör historien.
Om vi betänker
de talrika krig som försiggick mellan de nordiska länderna för hundratals år
sedan, och som nu är otänkbara, så inser vi att en utveckling i fredlig
riktning är möjlig, även om den ibland behöver tid.
En ny säkerhetsordning
Trots alla svårigheter
finns i dag en större möjlighet att utveckla ett fredligare relationsmönster
i världen. Basen för en ny säkerhetsordning måste vara kooperativ säkerhet.
"Kooperativ
säkerhet bygger mindre på militär avskräckning och mera på återförsäkringar om att stater
kommer att följa etablerade normer och överenskomna inskränkningar i
handlingsfriheten" skriver man i den svenska utredningen om "Förebyggande
verksamhet" (1997).
Vi behöver
samarbeta för att få jordens resurser att räcka till alla och inte slösa
resurser på krig. Preventiva insatser för att lösa konflikter innan de leder
till våld och för att förebygga konflikter måste få en helt annan prioritet
liksom metoder för fredlig konfliktlösning.
REFERENSER
|